Isolerglas & Säkerhetsglas

Produkter

Isolerglas kan tillverkas för de mest skiftande ändamål. Huvudsakligen byggs glaset upp med två, tre eller fyra rutor sammanfogade med en mellanliggande torkmedelsfylld aluminiumprofil. Några exempel på olika isolerglasvarianter: Detta är en s.k. ljudruta, vilken är uppbyggd av Tre stycken olika glasskikt, där de olika glasen är 4, 5, respektive 6 mm tjocka. Dessutom är distansprofilerna av olika tjocklek. Detta medför att ljudvågornas väg genom isolerglaset försvåras högst avsevärt.

Ett isolerglas kan även byggas med två st vanliga 4 mm floatglas och en ytterruta som är belagd med en metall, t.ex. tenn eller koppar. Detta metall skikt är endast 1/10.000 mm tjockt och är därför näst intill osynligt.      Man får med detta metallskikt ett glas som har ett betydligt bättre värmevärde. Det belagda glaset kallas lågemissivt glas.

Ett tredje exempel på isolerglas är ett treglas där den inre rutan består av laminera säkerhetsglas och den yttersta rutan är härdad. Detta glas användes med fördel i takkonstruktioner där maximal säkerhet kräves. Det laminerade glaset spricker men går sönder med stor svårighet. Det yttre glaset som är härdat, tål slag och åverkan upp till sex gånger mer än ett icke härdat glas i samma tjocklek.

Kraven på säkerhetsglas har med åren hela tiden stegrats i takt med ökat våld, inbrotts-frekvens, vandalism etc. Under 20-talet hade man i Frankrike lärt sig att härda vanligt glas så att det blev betydligt starkare (4-5 gånger starkare).

Härdning = uppvärmning till c:a 650 o och snabb avkylning med luft (termisk härdning). Härdning av glas infördes så småningom även i Sverige (40-50 talet). Glaset var starkt men om man lyckades få sönder glaset, granulerade (sönderföll) det i många små fragment (medförde inga större skärskador). Bilrutor och då även frontrutan var fram till slutet av 50-talet bestående av härdat glas. Att frontrutan bestod av härdat glas förorsakade många trafikolyckor. Fick man ett stenskott på frontrutan som orsakade bräckage, granulerade glaset i små fragment och blev samtidigt ”mjölkvitt”. Sikten försvann och många hamnade i diket.

Genom plastmaterielens tillkomst möjliggjordes laminering av glasskivor, två eller flera. I en autoklav under hög värme och högt tryck smältes den så kallade PVB-plastfolien och sammanband glasskivorna till en enhet. Nu förbjöds härdat glas som frontruta i bilar. Vid stenskott mot den nu ”nya” laminerade frontrutan uppstod oftast endast en spricka i det yttre glaset. Sikten förlorades inte.

När laminering av glas blev möjlig uppstod benämningen ”pansarglas”. Denna benämning kan innebära två eller flera glas laminerade tillsammans. I dag består skottsäkra glas som klarar beskjutning från höghastighetsvapen (exempelvis AK4-AK5) av 6-7 glas laminerade av olika tjocklek av glas och folier. Även ”trådlaminerat” glas – brandglas kan tillföras gruppen ”säkerhetsglas” då det fördröjer genombrott sett mot vanligt glas.

Begreppet ”säkerhetsglas” innefattar således olika typer av glas och kombineras allt efter ställda krav. Exempelvis så skall härdat glas ej användas när nivåskillnad förekommer (risk för fall och skada). Den gamla beteckningen ”pansarglas” är i dag helt förlegad men används än i dag i tron att det är ett ”fullständigt okrossbart glas”.